sacinorev

Idag tar vi det bara lugnt här hemma. Jag har haft så fruktansvärt ont i huvudet hela dagen, och är dessutom tröttare än tröttast. Känner inte alls för att festa till det ikväll. Istället har jag, Henke och lilla Bella tagit en "promenad" nere vid havet. Vid hamnen spelade dom live-musik och tände brasa. Vi har ätit gott ikväll, ungsbakad lax, och jag har tillochmed köpt mig en liten godispåse kvällen till ära. Alldeles strax tänkte vi sätta på en mysig film och bara vara. Stackars människor som är ute och super till det på stan ikväll, jojo minsan.

Mina älsklingar <3

Äntligen hemma ifrån både jobb och möte. Mötet på Sahlgrenska blev vi inte direkt klokare på. Vilket jag inte trodde heller för den delen. Bara att närma sig Sahlgrenska gör att jag får kalla kårar. Att sedan "tvingas" gå in där och sätta sig i exakt samma rum som man har suttit i så många gånger innan gör att man vill försvinna. Försvinna hem till sängen, gömma sig under täcket, blunda och önska att man kunde få vakna upp ur den här fruktansvärda mardrömmen. Hur omöjligt det än må vara.

På tal om cupcakes så är det faktiskt jag som har bakat dom. Någonting sött är ett måste på ett kalas, oavsätt om det är ett barnkalas eller vuxenkalas. Hur som helst, till en början satsade jag på en dubbel sats, alltså ca 40 stycken, vilket tog mig ungefär två timmar. Jag satte in dom, fina måste jag påpeka, i kylskåpet för att frostingen skulle stelna, när jag sedan tog ut dom var dom helt plötsligt inte så fina längre, utan istället helt platta. Då tittade jag (vrålförbannad) igenom receptet för att se om det möjligtvis var någonting jag hade missat. Vilket man nästan kan säga att jag hade gjort, jag hade nämligen lagt i vaniljsocker istället för bakpulver. Jag gjorde sedan (fortfarande vrålförbannad) en ny sats, en enkel denna gången, cirka tjugo stycken, mycket slarvigare, och inte alls lika fina, däremot toppigare nya cupcakes. Vilket tog mig ungefär en timma.

Igår hade vi en lyckad kväll, massa, massa god mat och trevliga människor. Idag är jag dock oerhört trött. Men jag kan ändå inte sova. Jag har ingen aning om senast jag sov en hel natt och gick upp efter åtta. Jag bjuder på lite bilder från igår istället.

Idag blir det full rulle här hemma. Eftersom Henke nyss fyllt år nalkas det nämligen kalas här hemma. Grillen ska invigas för i år, och förhoppningsvis kommer det massa skönt folk. Nu är det "bara" alla förberedelser som måste tas tag i, svårt med tanke på att jag fortfarande ligger i sängen, med datorn i knät, och en mysig vovve brevid mig. Känner jag mig själv rätt så kommer jag nog ligga kvar ett bra tag till. Man kan ju inte gå ifrån en sådan här liten krabat.

Som vanligt på onsdagar så slutar jag inte förrens halv sju, så vi har precis ätit middag här hemma. Vegetarisk "köttfärssås" och spaghetti var det jag orkade laga idag. Vi bjöd till och med Henkes pappa på min lilla specialare. Just nu känns det som om det är första gången jag sitter ner idag. Jag är helt slut i både kropp och själ. Och för första gången idag andas jag ut och slipper låtsas. Snart kommer tårarna.

Henke fyller år på torsdag och därför har jag varit i stan hela eftermiddagen för lite present-shopping. Vilket jag lyckades med, över förväntan dessutom. Jag är faktiskt nöjd med årets födelsedagspresent, möjligtvis för första gången någonsin. Det bästa av allt var ändå att han sa åt mig att köpa precis vad jag ville, vilket jag självklart gjorde. Jag litar på dig sa han. Det får mig nästan, fast bara nästan vara lite orolig inför torsdagmorgonens öppning utav paket. Men om jag är nöjd, så borde väl även han vara nöjd? Han sa ju faktiskt att han litade på mig. Det är precis det jag ska skylla på om jag får se några ledsna miner på torsdag, jajamensan. Babbel, babbel.

Himlen är alldeles blå, solen skiner och fåglarna kvittar. Men ändå känner jag bara för att gömma mig under täcket. Jag vill drömma mig tillbaka till förra året vid den här tiden. Då vi var en hel familj. Då jag var tillfreds med livet och kände mig lycklig. Tänk vad mycket man tar för givet. Att livet kan förändras så fruktansvärt snabbt. Att någon bara kan slitas ifrån en så brutalt. Jag vill ingenting hellre än att backa tillbaka tiden, radera allting som har hänt de senaste månaderna. Jag vill glömma dom. Inte förtränga dom, jag vill få dom ogjorda.

Jag vill vara i pappas famn igen.

Jag vann inte kriget igår, tyvärr, däremot så lovade han mig en tripp till Plantskolan i helgen. Massa nya vårblommor till hela huset. Jag gillar att köpa blommor och piffa till det lite, däremot tycker jag det är mindre kul att vattna dom efteråt.

Jag har alltid tyckt om att titta på sjukhusserier, så som Cityakuten nu precis som så många andra Grey´s Anatomy. Men efter att ha spenderat ett x antal timmar på sjukhus "på riktigt" i det "verkliga livet" så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka och tänka. Jag förstår att det är meningen att dom ska försöka relatera till fall som säkerligen skulle kunna hända på riktigt, men då får dom mig samtidigt att ifrågasätta om all drama som händer bakom även det speglas i det verkliga livet. Tänk i så fall hur många fel som måste begås bakom stängda dörrar.

Sent igår kväll kom min syster och hennes "nya" sambo till Göteborg. Lite surt att jag förmodligen inte kommer hinna träffa dom. Idag jobbade jag nämligen till halv sju, och i morgon är det kris på jobbet så jag antagligen kommer därifrån alltför tidigt i morgon heller. Tidigare var jag så optimistisk att jag trodde att jag skulle hinna träffa dom i morgon efter jobbet, men eftersom dom ska ända till Stockholm så antar jag att dom inte är kvar i stan vid fem. Jag skulle dock väldigt gärna vilja träffa dom så därför planerar jag och mamma om en liten roadtrip till Stockholm inom en snar framtid, surprise, surprise.

Jag och min söta syster