sacinorev

Äntligen hemma ifrån både jobb och möte. Mötet på Sahlgrenska blev vi inte direkt klokare på. Vilket jag inte trodde heller för den delen. Bara att närma sig Sahlgrenska gör att jag får kalla kårar. Att sedan "tvingas" gå in där och sätta sig i exakt samma rum som man har suttit i så många gånger innan gör att man vill försvinna. Försvinna hem till sängen, gömma sig under täcket, blunda och önska att man kunde få vakna upp ur den här fruktansvärda mardrömmen. Hur omöjligt det än må vara.