sacinorev

Himlen är alldeles blå, solen skiner och fåglarna kvittar. Men ändå känner jag bara för att gömma mig under täcket. Jag vill drömma mig tillbaka till förra året vid den här tiden. Då vi var en hel familj. Då jag var tillfreds med livet och kände mig lycklig. Tänk vad mycket man tar för givet. Att livet kan förändras så fruktansvärt snabbt. Att någon bara kan slitas ifrån en så brutalt. Jag vill ingenting hellre än att backa tillbaka tiden, radera allting som har hänt de senaste månaderna. Jag vill glömma dom. Inte förtränga dom, jag vill få dom ogjorda.

Jag vill vara i pappas famn igen.