Ett lite mer positivt inlägg
Jag älskar dig av hela mitt hjärta
Idag är det exakt ett år sedan du tvingades lämna oss. Det känns som om det vore igår. Tiden går men den står ändå still. Jag saknar dig varje dag, varje timma, varje minut, varje sekund. Jag saknar dig hela tiden. Jag vill att du skall veta hur mycket du betytt för mig, och hur mycket du betyder. Du är en av anledningarna till att jag är den jag är idag. Jag vill hålla om dig pappa, krama dig, och aldrig någonsin släppa taget.
Födelsedagsfirande
I fredags var det min 23:e födelsedag. Pinsamt nog börjar ålders-nojan redan komma krypande.
Hur som helst, morgonen började med en extremt tidig väckning med en sjungandes sambo som kom bärandes på en frukostbricka och inte mindre än tre födelsedagspaket innehållandes ett par Huntergummistövlar, ett armband och några doftljus. Förmiddagen fortsatta med en relativt tråkig föreläsning och efter det mötte jag upp sambon inne i stan för en god lunch på Barsidan, därefter blev det BIO-film som innehöll Luftslottet som sprängdes. Sedan begav vi oss till ICA FOKUS för att handla middag, som vi avnjöt hemma i hemmets trygga vrå.
Lördagen bestod av en lyckad förfest hemma hos mig och en minst lika lyckad utgång. Här kommer dubbelmoralen in, med tanke på att jag bara för några dagar sedan beklagade mig och sade att utgång betydde ut(e)gång. Men den här utgången var en av de få utgångar som faktiskt blir lyckade sisådär vartannat år. Bilder tillkommer.
Mamma hade ordnat släktkalas för mig på söndagen och det går att beskriva i ett ord, MYS!
Ett försök till en profilbild till Facebook:
(Som ni säkert förstått så blev det ingen utav de ovanstående!)
Födelsedagsförberedelser
Idag borde jag egentligen passa på att läsa lite i kurslitteraturen, men främst städa inför helgen. I morgon fyller jag nämligen år, och morgondagen skall spenderas med min underbara sambo och gosiga vovve. På lördag skall jag ha kalas här hemma, och har bestämt mig för en tjejkväll, vilket innehåller ett flertal bra tjejer, tjejsnack i mängder, och en väldans massa skratt. På söndag har jag "tvingat" mammsen att ha släktkalas för mig hemma hos henne, känner att en två-dagars här hemma inte riktigt är det optimala.
De utlovade bilderna
Utelivet är ute
Och så är det de här med alldeles för fulla människor, som sluddrar och knappt kan stå på benen. Eller är så högljudda att man undrar hur det egentligen står till. Det är så o-charmigt att det blir till ett medlidande från min sida. Inte okej!
Jag är säker på att om vi hade fortsatt stanna hemma i soffan igår och gjort våran förfest till den riktiga festen hade vi haft betydligt roligare. Inte för att vi hade tråkigt dock, vi har alltid kul tillsammans. Bildbevis på det kommer senare!
Nu skall jag krypa upp i soffan framför Sagan Om Ringen, del 3. Det är ju trots allt lördag :)
Yo!
Tiden den har också varit knapp. Den senaste veckan/veckorna har jag tillsammans med min basgrupp på Universitetet arbetat med ett projektarbete som skall avsluta kursen, och terminen också för den delen. All denna möda slutade med att vi blev framröstade till klassens bästa bidrag, och har inget annat val än att redovisa det ytterliggare en gång, den här gången i aulan på skolan framför ett x antal fler elever, drygt 700 mer, mamma mia. Tack för förtroendet!
Det skall bli skönt att en ny termin startar, det innebär ju att jag nu (bara) är tre år ifrån mitt mål. Pust, tre år till känns som en evighet. Sedan skall jag aldrig mer sätta mig vid en skolbänk, möjligtvis för att lära mig italienska, men det är en helt annan femma.
Tråkigt nog blir jag av med mina två vapendragare på köpet när kursen slutar, Maria och Bettan. Men vi får hålla kontakten. (Maria, jag vet att du läser det här!) Det är inte klokt vad mycket människor man träffar när man studerar. Känner du dig ensam och behöver nya vänner? Börja plugga! Skämt och sido, man blir åtminstone en erfarenhet rikare.
Nej, nu väntar sambon i sängen, god natt!
Tada!
Kolla vad duktiga jag och sambon var under mellandagarna:
Så är det.
Jag tycker att jag får lov att vara bitter. Skriva bittra saker. Älta. Och sakna. 2009 var definitivt det värsta året i mitt liv. Jag skall försöka att vara lite mera positiv år 2010, se möjligheterna och tillåta mig själv att le någon gång ibland. Så länge inga plötsliga dödsfall inträffar så att säga. Men att skriva bittra saker, älta och sakna det kommer det bli gott om år 2010 också.
Nyårsafton 2009
Vårat nyår i bilder:
Kärlek!
Martin blev våran första gäst
Våran dukning
Boys!
Det stiliga paret
Bella ville ha en puss
Någon mer ville ha en puss :)
Avslutningsvis
Julen 2009
Och så kom den, första julen efter pappas bortgång. Jag skulle inte vilja kalla det jul ens en gång. Jag försökte att vara positiv och visst gjorde vi det bästa av situationen. Kvällen innan sov jag över hos min fina mamma, jag började julaftonsmorgon med ett varmt bad för att lätta på spänningarna och begav mig därefter hem till mormor och morfar för den obligatoriska jullunchen, även kallad dopp-i-grytan. Det var självfallet inte samma grej som vanligt, och inte en endaste julkänsla ville infinna sig. Efter det kom min kära sambo och hämtade mig och mammsen för att ta oss hem till oss. Henkes pappa, syster, systers sambo och deras två barn kom lagom till Kalle Anka och därefter var det full rulle med julklappsutdelning, lek med julklapparna, tillagning av all julmat, matdags och ytterliggare lite lek med julklapparna. Jag kan erkänna att det var både trevligt och mysigt men det var ingen riktig jul. Kvällen avslutades med Sällskapsresan på Mallorca.
Jag och mormor :)
Min fina morfar hade lagat massvis med mat
Vårat julbord
De två jag älskar mest.
Vi hade minsann tomte!
