sacinorev

Denna vecka har innehållit mycket känslor, både rädsla och glädje. Häromdagen hittade jag nämligen en knöl i mitt ena bröst. Ringde till vårdcentralen som rekommenderade att ta mig till läkaren omgående. Då börjar tankarna snurra ännu mer. Jag öppnade upp konversationen med att jag två veckor tidigare hade slutat amma, och hoppades med att de skulle säga något i stil med "aha, men det är väldigt vanligt, då kan du avvakta", men istället fick jag en remiss till mammografi efter att läkaren klämt och känt. Då blev jag rädd. Självklart för min egen hälsa, men också för att inte få se min son växa upp. Han som jag har väntat hela livet på. Skulle jag bara få vara helt lycklig i åtta månader? Väl på mammografin visade sig tack och lov allting vara friskt. En stark känsla byttes ut mot en annan. Glädje. Vi har fler lyckliga dagar att ta tillvara på. Många fler.