sacinorev

Jag saknar dig pappa. Jag saknar hela dig. Mest av allt saknar jag sättet du fick mig att känna på. Vid din sida var jag som tryggast. Nu känns det istället som om jag har glömt av hur det känns att känna mig riktigt trygg. Jag saknar även sådana saker som jag inte trodde hade någon betydelse. Så som att du alltid satt kvar med mig vid matbordet, trots att du blev klar först. Att du alltid lät mig bestämma tv-kanal även om en intressant match visades på tv. Att du alltid knådade bulldegen åt mig för att jag inte ville bli kladdig om händerna och istället skyllde på att jag hade för långa naglar. Att du alltid delade glasspaketen med krossad choklad mitt i och talade om för mig att man måste få unna sig någonting gott ibland, helst varje dag. Förövrigt så köpte jag ett paket med krossad chokladglass häromdagen, den smakade inte alls likadant som förr, inte heller åt jag halva, jag kunde ju inte dela den med dig.