sacinorev

Igår var jag och mamma på pappas grav tillsammans. Vi satt och bläddrade i fotoboken och pratade om bilderna. Pappa fick se varenda en. När vi var där kändes det bokstavligen som om jag ville sjunka genom jorden. Saknaden och längtan går inte att beskriva i ord. Känslorna är så starka. Och man kan inte göra annat än tappa förståndet i en sådan situation. Jag skriker inombords. Den här dagen ser jag inte fram emot. Den är redan mer än vad jag klarar av.