sacinorev

Idag känns det som om pappa fortfarande finns, som om han inte alls är borta. Som om allting är som vanligt. Jag vet mycket väl att det inte kan vara bra att känna så. Men det är så det känns. Han känns så nära. Jag vill ha min pappa tillbaka. Jag vill känna mig trygg igen. Jag vill känna lycka. Men det går inte utan honom. Det går helt enkelt inte. Det känns som en omöjlig utmaning att acceptera livet som det faktiskt är.