sacinorev

Idag ringde mamma och sa att pappas gravsten har kommit upp. När jag fick höra det mådde jag så illa att jag inte ville annat än kräkas. Jag vill helt enkelt inte se den. Inte ännu. Helst aldrig någonsin. Jag vill inte se pappas namn på en gravsten. Det går inte ihop. Varför ska min pappas namn stå på en gravsten på en kyrkogård. Är han verkligen borta? Varför känns det då som om han ska komma tillbaka vilken sekund som helst. Jag kan inte, vill inte acceptera att det faktiskt är så verkligheten ser ut. Jag vill inte, vill inte.