Den blåa kaffekoppen
Min älskade mamma och syster har varit här hemma på besök. Vi har ätit gott, skrattat, fällt några tårar, njutit utav varandras sällskap, gått långpromenader och pratat gamla (högst levande) minnen.
Pappa hade speciell morgonrutin. Det första han gjorde på morgonen var att sätta på kaffet och göra sina (alltid två, och alltid med ost) frukostmackor. Sedan hällde han alltid sitt kaffe i samma blåa kaffekopp, och la sedan i minst två sockerbitar, tog en liten tesked och rörde, rörde och rörde ner sockret i kaffekoppen. Alltså han rörde, rörde och rörde, det tog liksom aldrig slut, och mitt i tog han upp skeden och smakade på kaffet, men han blev ändå aldrig nöjd, jämt stoppade han ner teskeden igen och fortsatte röra ner sockret, som med all säkerhet var helt upplöst vid det här laget. Då var det ett ganska så irriterande moment, men nu skulle jag kunna göra nästintill vad som helst för att höra pappa sitta och röra ner sockerbitarna i kaffekoppen föralltid.
Pappa hade speciell morgonrutin. Det första han gjorde på morgonen var att sätta på kaffet och göra sina (alltid två, och alltid med ost) frukostmackor. Sedan hällde han alltid sitt kaffe i samma blåa kaffekopp, och la sedan i minst två sockerbitar, tog en liten tesked och rörde, rörde och rörde ner sockret i kaffekoppen. Alltså han rörde, rörde och rörde, det tog liksom aldrig slut, och mitt i tog han upp skeden och smakade på kaffet, men han blev ändå aldrig nöjd, jämt stoppade han ner teskeden igen och fortsatte röra ner sockret, som med all säkerhet var helt upplöst vid det här laget. Då var det ett ganska så irriterande moment, men nu skulle jag kunna göra nästintill vad som helst för att höra pappa sitta och röra ner sockerbitarna i kaffekoppen föralltid.
Kommentarer
Trackback
