sacinorev

Så fort tanken om att pappa är borta, börjar smyga sig på en, försöker man att ignorera den. Jag fullständigt avskyr den tanken. Jag kan fortfarande inte tro att det är sant. Det känns som om han hela tiden ska komma tillbaka till oss. Att man ska vakna upp ur den här mardrömmen. Det är speciellt på morgonen den här tanken dyker upp, då känns det ännu mer som en dröm. Man vill liksom kasta sig på telefonen, ringa honom, och höra hans röst, för att försäkra sig om att det inte är sant. Att allting bara var en dröm, som om det varit så många gånger innan. För hur många har inte drömt en mardröm om att någon nära har gått bort. Allt jag vill är att vakna upp, och att allting ska vara precis som förut.