sacinorev

Jag har fortfarande inte hämtat mig ifrån begravningen. Det var lika jobbigt som jag trodde att det skulle vara, om inte jobbigare. Det var en fin begravning, om man nu kan uttrycka sig så. Men jag kan fortfarande inte acceptera att det var min pappas. Nu börjar tomheten infinna sig ytterliggare, och paniken börjar komma ännu närmare. Vad händer nu?