sacinorev

Idag är jag riktigt trött. För det första så sov jag ganska så dåligt inatt. Jag saknar pappa. Och för det andra så var jag tidigt på jobbet, vi var bara två personal, istället för tre, i och för sig så hade vi bara åtta stycken barn, men det tar ändå på krafterna, speciellt i all den sorg och saknad jag lever i. Efter jobbet gick jag hem och hämtade B, och så åkte jag hem till mamma, och min syster som kom hem ifrån Stockholm idag. Där hemma var det en borglig förrättare, som ska hjälpa oss med pappas begravning den 26:e. Usch, vad mycket känslor som kom upp. Imellanåt så kan man blockera tankarna, blunda för sanningen, vilket visserligen säkert inte heller är bra, men nu var man tvungen att gå igenom varenda tanke, noggrannt dessutom. Det går helt enkelt inte att "sammanfatta" pappa sådär rakt upp och ner. Han var världens bästa pappa, och så enkelt är det.