Obeskrivlig saknad

Förra veckan beställde jag ett fotografi på pappa som vi ska ha på begravningen. Saken är den att det har legat på posten sedan i fredags. Men så fort jag tänker tanken på att hämta ut det får jag så ont i magen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Igår kväll, när vi precis hade lagt oss mådde jag så dåligt, att jag låg och skakade och grät så mycket att det inte hjälpte hur hårt H än höll i mig. Saknaden är obeskrivlig. Allting känns så tomt.

Kommentarer

Kommentera här - Välj orden väl!

Ditt namn:
Varit här förr?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Skriv in din bloggadress, tack!

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0