sacinorev

Från att ha varit ifrån Elliot en enda kväll på sju och en halv månad, då jag och sambon firade vår ett-åriga förlovningsdag, blev det helt plötsligt två kvällar den här veckan. I onsdags var jag och sambon på första delen av två av en hjärt- och lungräddningskurs för barn. En merit som vi båda kände att vi ville ha, men som vi för allt i världen hoppas att vi aldrig behöver använda. Jag tror inte att vi är ensamma om att vara oroliga över att ens barn skall sätta i halsen eller dylikt. Men nu kanske vi snart vågar ge Elliot liiiiite större bitar mjuk mat. En utav mina bättre vänner passade Elliot under tiden. Innan dess hade vi varit på babysim så Emilie fick ta med sig Elliot hem till oss med buss och han hade tydligen skrikit hela bussresan (30 min), vilket gjorde SÅ ont i mammahjärtat, men väl hemma hade han både ätit ordentligt och somnat tryggt. Hoppas det går lika bra nästa vecka, minus bussresan såklart. Igår kväll fick pappan och sonen i huset lite kvalitetstid, medans jag var ute och käkade tapas med kollegorna, vilket var väldigt trevligt och välbehövligt för alla parter. Resten av helgen spenderar vi tillsammans, hela lilla familjen.