sacinorev

Den här klänningen ifrån H&M skall jag genast (nåväl i morgon dårå) ta mig till butik och ta mig en närmare titt på

Vi har slutat amma! Smärtfritt dessutom! Nu är det en vecka sedan vi slutade amma jag och Elliot. Innan dess hade jag gått i de tankarna i några veckor. Pratade med vår BVC sköterska som rådde att sluta tvärt, och inte amma enbart på natten, då det hade kunnat förvirra honom dagtid. Såhär i efterhand är jag glad över att jag tog hennes råd då tidigast Elliot har druckit välling den senaste veckan är klockan fem på morgonen, så något nattkäk tycks inte behövas. Det roliga är att det egentligen är två veckor sedan jag bestämde mig för att sluta amma för första gången, men blev så sentimental under den "sista" amningen att jag satt och störtböla över att min bebis hade blivit så stor att jag bestämde mig för att fortsätta liiiiiite till, några dagar senare bet han mig i tutten, hårt som.. och då var valet betydligt lättare, han fick ju liksom skylla sig själv.

 

 

 

Efter en drygt två timmars promenad är Elliot nu inne på sin tredje sovtimma i vagnen. Han tar nog igen sig efter igår då allt han sov var tjugo minuter innan babysimmet, och tjugo minuter efteråt. Jag hade gärna velat åka och handla innan det blir alltför mörkt men det kan jag nog glömma.. Det är så trist att det blir mörkt så snabbt om kvällarna (dagarna), så med December tar jag gladeligen emot allt juleljus. Snart där. Två veckor kvar, och sedan kan man börja julmysa ordentligt. Elliots första jul, det pirrar i hela kroppen på mig <3

 

Jag tackar för allt i världen liten och litens pappa för vår fina fina familj som jag är så stolt över, och som betyder allt för mig. Men igår hände det någonting inom mig. Jag fick inte gratta min egna far på farsdag. Ända sedan Elliot kom har sorgen efter pappa inte varit densamma. Jag har istället sörjt att Elliot aldrig kommer att få träffa sin morfar, och att pappa aldrig kommer att få träffa min fantastiska son. Igår sörjde jag för min egen skull. JAG kommer aldrig mer att få träffa honom. 

 

 

Från att ha varit ifrån Elliot en enda kväll på sju och en halv månad, då jag och sambon firade vår ett-åriga förlovningsdag, blev det helt plötsligt två kvällar den här veckan. I onsdags var jag och sambon på första delen av två av en hjärt- och lungräddningskurs för barn. En merit som vi båda kände att vi ville ha, men som vi för allt i världen hoppas att vi aldrig behöver använda. Jag tror inte att vi är ensamma om att vara oroliga över att ens barn skall sätta i halsen eller dylikt. Men nu kanske vi snart vågar ge Elliot liiiiite större bitar mjuk mat. En utav mina bättre vänner passade Elliot under tiden. Innan dess hade vi varit på babysim så Emilie fick ta med sig Elliot hem till oss med buss och han hade tydligen skrikit hela bussresan (30 min), vilket gjorde SÅ ont i mammahjärtat, men väl hemma hade han både ätit ordentligt och somnat tryggt. Hoppas det går lika bra nästa vecka, minus bussresan såklart. Igår kväll fick pappan och sonen i huset lite kvalitetstid, medans jag var ute och käkade tapas med kollegorna, vilket var väldigt trevligt och välbehövligt för alla parter. Resten av helgen spenderar vi tillsammans, hela lilla familjen.

 

Lilleman tar visst sig en långsovning såhär mitt på dagen, en och en halv timma nu, and still going strong.

Han som brukar sova max i en halvtimma åt gången nu för tiden.

Inte alls bra för min plånbok, för oj vad mycket fint H&M hade fått in till små pojkar:

 

 

Tänk att just du kom till oss. En frisk och kry liten fyra kilos guldklimp som nu har växt till en drygt nio kilos fantastisk liten individ med en helt egen personlighet. De senaste månaderna har varit de bästa i mitt liv. Hela min tillvaro har förändrats. Men aldrig har tiden gått så fort, och hur mycket jag än ser fram emot att se dig växa och utvecklas, vill jag flera gånger om dagen bara stanna tiden och ta tillvara på alla fantastiska ögonblick du ger mig. Mitt hjärta svämmar över av både kärlek och tacksamhet. Du är magisk! Och ren perfektion.