sacinorev

Saknaden börjar smyga sig på såhär inpå kvällen.
Den gör det med en sådan styrka att det inte går att hindra den. 
Utan att tänka kämpar  jag med både kropp och sinne för att inte börja fälla salta tårar.
Men inte heller dem går att stoppa.
Sedan kommer jag på mig själv med att.. det är okej att gråta, det är okej att sakna..