sacinorev

Just nu känner jag mig väldigt ynklig. Jag kom precis hem till ett stort tomt hus, Henke är och spelar rollspel med ett par vänner, visserligen är lilla Bella här och jag hade nog egentligen behövt vara lite ensam, samtidigt som jag blir extra ledsen då. När jag vet att ingen ser på så spricker det. Tårarna bara rinner, tills jag inte kan andas ordentligt och jag grips av panik. Nu ska (måste) jag försöka sansa mig, ignorera mina fruktansvärda tankar, gå ut med Bella och sätta på någon film eller liknande. Så enkelt är det.