sacinorev

Du 8770 gram tunga, och 72,5 cm långa mirakel, du gör mig lycklig!

 

I fredags blev Elliot 6 månader. I morgon skall vi till BVC för en 6-månaders kontroll. Alltid lika spännande att väga och mäta. Han har förövrigt fortsatt med napp och verkar komma mycket lättare till ro tack vare den. På kvällarna somnar han allt som oftast i sin egna säng, och äter numera cirka en gång per natt. Tror vällingen bidrar till både godare kvällsvanor och nattsömn. Även om han kan vakna till flera gånger per natt så är det inte tutte som gäller hela tiden längre, och en lättad mamma kan pusta ut. Var det inte svårare än såhär? Joja, det går ju i perioder sådant där. Men för tillfället känns det väldigt bra, men jag kommer säkerligen att sakna alla amningstillfällen när vi slutar helt, men där är vi inte riktigt ännu. Elliot har blivit en hejare på att ta sig runt, runt, runt runt. Och bakåt. Men inte framåt ännu, även om rumpan sticker upp titt som tätt och armhävningar göres flitigt! Han sitter också relativt stadigt men har inte riktigt koll på att det är just det han gör, det vill säga sitter själv så lutningar bakåt är standard så sitta helt själv får han inte. På fredag skall han få åka tåg första gången då han och jag tar oss upp till Nyköping till min syster och systerson Ozzy, och oj vad vi längtar! 

 

 

 

Tittar in! Det var ett tag sedan jag skrev, och det är alltid kul att titta tillbaka på senare. Just nu kretsar mitt liv kring Elliot, jag liksom ANDAS Elliot. Tänk att jag har fått en så fantastisk liten grabb. Ibland får jag faktiskt fortfarande nypa mig i armen för att förstå att det är på riktigt, och att han är min. Snart ett halvår dessutom. Jisses vad tiden går fort. Och kärleken den bara fortsätter att växa.

 

Han ligger i skrivande stund och sover en av sina powernaps. Här håller vanorna angående sömnen på att ändras minsann. Hittills har E vaknat var och varannan timma sedan han kom till världen, och helst (läs: i princip alltid) velat äta/snutta för att somna om igen. Jag har alltså ammat honom till sömns i snart sex månader. Napp och nappflaska har ratats t.o.t.a.l.t. Vilket INTE håller i längden. Därför har jag sedan en vecka tillbaka bara låtit honom ammas med cirka fyra timmars mellanrum nattetid, vilket har resulterat i en hel del vaggande i famnen. Igår på dagen när jag låg och ammande honom i sängen släppte han helt plötsligt bröstet och självmant började suga på nappen som han av någon anledning det senaste har velat ha i handen för att pilla på, eller a han pillar la på vad som helst när han ammas i vanliga fall men just den här gången var det en napp. Jag blev helt paff men lade då ner honom i sin egna säng, fortfarande med nappen i munnen, och vips några minuter senare så sov han. På kvällen hade jag inte direkt några höga förhoppningar om att någonting liknande skulle ske, men in med nappen i munnen, puss och god natt, ut ur rummet, titta in några minuter senare och zzz (!!)  Han har ALDRIG tidigare somnat av sig själv (med undantag från vagnen), och heller aldrig i sin egna säng. Och det måste ju bara vara den där nappens förtjänst? Nu skall jag inte ropa hej ännu (men visst somnade han alldeles nyss återigen i sin egna säng utav sig själv med nappen i munnen) men är det bara en tillfällig fas det här med nappen så kanske han åtminstone kan få in vanan att somna i sin säng utan amning. Det kan också tyckas dumt, och det kan även kännas lite onödigt att först vid sex månaders ålder börja med napp, men jag ser det mest som ett sätt att sluta amma till sömns, och det som sker det sker. Vanorna de ändras ju hela tiden ändå.

 

Vilken utläggning! Hur som helst. När liten vaknar skall vi äta lite mat och sedan åka och möta upp pappan efter jobbet för en rejäl helghandling. Älskar helghandlingstraditionen!